Företagssanering

Ett företag i ekonomiska svårigheter (gäldenär) eller en eller flera borgenärer kan göra en ansökan om inledande av saneringsförfarande till en domstol (FSL 5 §). Domstolen fattar beslut om att inleda saneringsförfarandet.

Förutsättningen för inledande är att gäldenären hotas av insolvens eller redan är insolvent. Förfarandet kan även inledas om minst två betydande borgenärer tillsammans med gäldenären ansöker om att förfarandet ska inledas eller om borgenärerna förordar gäldenärens ansökan (FSL 6 §).

I vissa situationer kan saneringsförfarandet inte inledas eller ett redan inlett förfarande måste avbrytas. Saneringsförfarande får inte inledas eller så ska det avbrytas om:

1. gäldenären är insolvent och det är sannolikt att situationen inte kan åtgärdas med hjälp av saneringsprogrammet på ett hållbart sätt
2. det är sannolikt att gäldenären inte förmår betala kostnaderna för förfarandet eller skulder som uppkommer efter att förfarandet inletts
3. det finns grundad anledning att anta att det huvudsakliga syftet med ansökan är att förhindra borgenärens indrivningsåtgärder eller att på något annat sätt kränka borgenärens eller gäldenärens rättigheter
4. det finns grundad anledning att anta att det inte finns förutsättningar för att få till stånd eller fastställa ett saneringsprogram.
5. det finns väsentliga brister eller fel i gäldenärens bokföring 
6. kriminell verksamhet av en företrädare för gäldenären eller misstanke om sådan förekommer

Ovan uppräknade hindergrunder 3, 4 och 6 tillämpas inte i ett tidigt saneringsförfarande.

Med ett beslut om att inleda saneringsförfarande börjar den så kallade finansieringstiden, då ett förbud mot att betala och ställa säkerhet för, driva in samt utmäta och verkställa saneringsskuld träder i kraft. Syftet med finansieringstiden, som följer efter inledandet av saneringsförfarandet, är att säkerställa att saneringsåtgärderna jämte skuldarrangemang kan förberedas utan att någon av borgenärerna med indrivnings- eller andra åtgärder kan försvaga förutsättningarna för sanering.

I tidigt saneringsförfarande kan förbud mot betalning, indrivningsförbud och övriga förbud inte tillämpas automatiskt med stöd av lagen, utan för detta krävs ett domstolsbeslut som görs på ansökan. I början kan förbud meddelas för endast tre månader. Tiden kan förlängas, men förbuden kan vara i kraft högst 12 månader.

En domstol kan på yrkande av sökanden eller gäldenären vid behov förordna tillfälliga förbud redan innan förfarandet inleds.

Under finansieringstiden får gäldenären inte betala saneringsskuld. Med saneringsskuld avses alla gäldenärsskulder vars grund uppkommit före den dag då ansökan anhängiggjorts. Inledande av förfarandet avbryter kumuleringen av dröjsmålsränta på saneringsskulden. 

De skulder som uppkommer efter det datum då ansökan anhängiggjorts ska å sin sida betalas normalt då de förfaller. Dessa nya skulder omfattas inte av rättsverkningarna av saneringsförfarandet, såsom betalnings- och indrivningsförbudet. Brist på förmåga för en gäldenär att betala skulder som uppkommit efter att förfarandet inletts är en hindergrund, som kan leda till att förfarandet upphör. 

Det finns vissa undantag till betalningsförbudet, såsom skyldigheten att utbetala arbetstagarnas lön och säkerhetsskuldernas räntor. Eftersom även säkerhetsskulder omfattas av förbuden, har borgenären inte rätt att omvandla egendom som satts som säkerhet för en skuld till pengar. En borgenär kan dock få tillstånd till realisering av egendom av domstolen.

I beslutet om inledande av saneringsförfarande förordnar domstolen vanligen en utredare, vars viktigaste enskilda uppgift är att upprätta ett saneringsprogram. Utredaren övervakar borgenärernas intressen i saneringsförfarandet. Innan saneringsprogrammet upprättas, ska utredaren sätta sig in i gäldenärsföretagets verksamhet och utreda gäldenärsföretagens ekonomiska ställning. Utredaren följer och övervakar också företagsverksamheten och hen har omfattande rätt att få information om företagsverksamheten och rätt att delta i möten för företagets organ. Gäldenären har till ansvar att bedriva den egentliga affärsverksamheten. Samtycke av utredaren förutsätts dock för vissa betydande åtgärder.

Utredarens uppgift pågår i regel fram till styrkandet av saneringsprogrammet, såvida inte saneringsprogrammet upphört före detta. 

Utöver en utredare kan domstolen tillsätta en borgenärsdelegation som bistår utredaren. Borgenärsdelegationen är ett rådgivande organ. Den kan dock fatta vissa beslut, såsom att fastställa utredarens arvode. Om en borgenärsdelegation inte tillsatts, fastställer domstolen utredarens arvode.

Trots att saneringsförfarande inleds, har gäldenären fortfarande rätt att bestämma om bolagets verksamhet och ansvar för att bedriva affärsverksamheten. Såvida inte annat föreskrivits eller förordnats, utövar gäldenären självständig bestämmanderätt i ärenden som hör till bolagets sedvanliga affärsverksamhet och gäldenären kan företa rättshandlingar som hör till denna sedvanliga verksamhet. 

Gäldenären får företa rättshandlingar som avviker från den sedvanliga affärsverksamheten eller som är vittgående enbart med samtycke av utredaren. Utredaren har dock inte behörighet att företa rättshandlingar för gäldenärens räkning, det vill säga att det utan medverkan av gäldenären inte är möjligt att företa rättshandlingar som binder gäldenären.

Inledande av saneringsförfarandet påverkar i regel inte de avtal som gäldenären redan ingått, såvida inte annat föreskrivits. Om saneringsgäldenären i sin helhet eller partiellt försummat en avtalsprestation då förfarandet börjar, och avtalet inte är sedvanligt med tanke på gäldenärens verksamhet, har utredaren rätt att välja om gäldenären ska hållas kvar i avtalet. Om avtalet är sedvanligt med tanke på gäldenärens verksamhet, har utredaren inte en sådan valmöjlighet. Ett avtal som gäller tillsvidare eller för viss tid och som uppgjorts innan förfarandet inleds, med vilket gäldenären förbundit sig till att på upprepat sätt eller kontinuerligt göra en annan form av prestation än en penningprestation, kan med samtycke av utredaren sägas upp från och med det att saneringsprogrammet fastställts, om uppsägning är nödvändigt för att trygga förutsättningarna för att genomföra programmet. Gäldenären har under saneringsförfarandet rätt att säga upp ett hyres- eller leasingavtal med en uppsägningstid på två månader. 

En ersättning som ska betalas för att säga upp eller häva ett avtal utgör saneringsskuld för gäldenären.

Det finns bestämmelser om uppsägning av arbetsavtal i samband med ett saneringsförfarande i arbetsavtalslagen. En gäldenär kan säga upp ett arbetsavtal med en uppsägningstid på två månader. Arbetstagarens egen uppsägningstid är 14 dagar i samband med ett saneringsförfarande. Vid uppsägning av anställda, ska bestämmelserna om samarbetsförfarande följas.

Ett saneringsprogram är en helhetslösning för sanering av gäldenärens företagsverksamhet. 

Lagen om företagssanering redogör allmänt för vilka utredningar som saneringsprogrammet ska innehålla och vilka frågor programmet ska reglera. Saneringsprogrammet innehåller bestämmelser om åtgärder som syftar till att fortsätta, ändra eller avsluta gäldenärens verksamhet. Dessutom innehåller programmet skuldsaneringar, som har som syfte att åtgärda företagets verksamhetsförutsättningar. Metoder som hör till skuldarrangemang omfattar till exempel ändring av tidtabellen för betalning och sänkning av skuldbeloppet. En viktig del av saneringsprogrammet är det betalningsprogram som gäller skuldbetalning och skuldarrangemang, som i sig är en verkställighetsgrund.

En checklista för att upprätta ett saneringsprogram finns på webbplatsen för Företagarens ekonomihjälp https://www.ely-keskus.fi/web/yrittajan-talousapu/tietoa-yrittajan-taloudesta.

Den betalning som ska tillfalla borgenären vid en sanering inte får vara mindre än vad borgenären skulle få i gäldenärens konkurs. Säkerhetsskulder innehar en särskild ställning i och med att skuldbeloppet inte kan sänkas i den utsträckning som det täcks av säkerhetens värde. 

Lagen om företagssanering definierar inte affärsekonomiska åtgärder som saneringen förutsätter, utan de bestäms från fall till fall. 

Saneringsprogrammet innehåller i typfallet villkor som gäller gäldenärens åtgärder. Sådana villkor kan vara bland annat villkor som gäller ledningens arvoden, olika personalarrangemang och krav på extra kapital. 

I ett saneringsprogram är det möjligt fastställa grunder för när skuldarrangemangen för enskilda borgenärer eller hela programmet förfaller.

Utöver utredaren har också gäldenären och borgenärerna möjlighet att upprätta ett eget programförslag.

Borgenärerna ska ha tillfälle att sätta sig in i programförslaget, framföra sin åsikt och rösta om förslaget. För omröstningen indelas borgenärerna i grupper enligt slag av fordran. I praktiken godkänns saneringsprogrammet i allmänhet med de förutsättningar som föreskrivs i lagen, med samtycke av majoriteten av borgenärsgrupperna och i vissa situationer av majoriteten av en borgenärsgrupp. Också gäldenären hörs om programförslaget.

Domstolen undersöker att de villkor för fastställande av programmet som föreskrivs i lagen uppfylls. Domstolen tar inte ställning till programmets affärsekonomiska innehåll. Till slut fastställer domstolen saneringsprogrammet. 

När saneringsprogrammet har fastställts ersätter dess innehåll saneringsskuldernas tidigare villkor. Ett saneringsprogram som fastställts av en domstol duger vid behov som sådant som verkställighetsgrund för borgenären på samma sätt som en dom som förpliktar till en prestation.

Ett saneringsprogram pågår vanligen i flera år. Genomförandet av saneringsprogrammet är i första hand gäldenärens ansvar.

Under genomförandet av saneringsprogrammet fortsätter gäldenärsbolagets affärsverksamhet inom de gränser som satts upp i saneringsprogrammet. Gäldenären betalar saneringsskulder enligt det betalningsprogram som föreskrivits i programmet. I det fallet att skulderna sänkts i programmet, innehåller programmet ofta ett förordnande om en skyldighet till extra betalningar om vissa villkor är uppfyllda. Om kapitalet för saneringsskulderna sänkts i saneringsprogrammet, får gäldenären under tiden för genomförandet av programmet inte dela ut medel till ägarna på annat sätt än det sätt som förordnats i programmet. 

För uppföljningen av genomförandet av saneringsprogrammet är det möjligt att förordna en övervakare, som för borgenärernas räkning övervakar genomförandet av programmet. Det är möjligt att förordna en utredare eller någon annan person till övervakare. Också borgenärsdelegationens mandat kan i programmet förordnas att fortsätta fram till det att programmet upphör. 

När saneringsprogrammet upphört, ska övervakaren eller gäldenären, om en övervakare inte finns, utan dröjsmål överlämna en slutredogörelse av genomförandet av programmet till borgenärsdelegationen och borgenärerna.

En skuldsanering som bestäms i saneringsprogrammet eller saneringsprogrammet i sin helhet kan förordnas att förfalla. Ett skuldarrangemang kan förfalla, om gäldenären på ett väsentligt sätt försummat en skyldighet enligt programmet, brutit mot förbudet mot utdelning av medel eller om en annan grund för förfallande vilken föreskrivits i saneringsprogrammet uppfylls. Hela saneringsprogrammet kan förfalla om det uppdagas att det hade funnits ett hinder för fastställande av programmet. Ett hinder kan till exempel vara att gäldenären i den verksamhet som saneringsförfarandet gäller har gjort sig skyldig till ett gäldenärsbrott. Ett program kan förordnas att förfalla också om gäldenären har brutit mot programmet för att favorisera en viss gäldenär och förseelsen inte är ringa eller om en grund för förfallande i programmet uppfylls och gäldenären gjort sig skyldig till ett så väsentligt programbrott att det inte längre finns förutsättningar för att genomföra programmet.

Om skuldsaneringen förfaller är borgenären rätt till betalning enligt de ursprungliga villkoren. Dröjsmålsränta under den tid skuldsaneringen var i kraft ska dock betalas endast om domstolen av något särskilt skäl bestämmer det. Om hela programmet förfaller, har borgenärerna samma rätt till betalning som om programmet inte hade fastställts.

En gäldenär kan försättas i konkurs efter att saneringsprogrammet styrkts. Enligt huvudregeln förfaller ett program, om försättandet i konkurs sker före saneringsprogrammets slut.