God saneringspraxis – utarbetande av programförslag, krav på avbrytande

Diarium 225/41/24 – 3.3.2025

I det avgjorda ärendet om begäran om åtgärder har det varit fråga om utredarens förfarande vid utarbetandet av förslaget till saneringsprogram och kravet på avbrytande av saneringsförfarandet.

Enligt gäldenärens meddelande hade utredaren den sista vardagen före den dag då programförslaget skulle tillställas meddelat gäldenären att hen utarbetar ett programförslag. Utredaren hade dock på den utsatta dagen för inlämnandet av programförslaget utan att höra gäldenären och borgenärerna lämnat in en ansökan om avbrytande av förfarandet till tingsrätten. Tingsrätten hade avslagit utredarens yrkande om avbrytande. Det framgick att utredaren hade reserverat en vardag för utarbetandet av programförslaget före den utsatta dagen för inlämnandet av programförslaget och att utredaren inte före det hade förhandlat med borgenärerna om förutsättningarna för att utarbeta ett saneringsprogram.

Enligt 40 § i lagen om företagssanering (47/1993, FSL) ska utredaren när hen utarbetar programförslaget förhandla med gäldenären och borgenärsdelegationen samt vid behov med borgenärerna och den sannolika borgenär som ansökt om förfarandet. Enligt 11 § i FSL ska utredaren regelbundet och alltid när det behövs informera borgenärsdelegationen eller, om en sådan inte finns, borgenärerna om sina åtgärder och iakttagelser i samband med uppföljnings-, övervaknings- och granskningsuppdraget samt förhandla med delegationen eller borgenärerna innan viktiga beslut fattas.

Även rekommendation nr 16 om utredarens ställning och uppgifter som delegationen för konkursärenden uppdaterat den 8.6.2022 har förutsatt att utredaren förhandlar med borgenärerna och gäldenären både när programförslaget utarbetas och när en eventuell grund för avbrytande upptäcks, och informerar parterna om omständigheter som påverkar saneringen. Utredarens kontakt med gäldenären och borgenärerna är en absolut förutsättning för att programförslaget ska fås till stånd och saneringen lyckas.

Konkursombudsmannen ansåg att det stred mot god saneringspraxis att bedömningen av förutsättningarna för att utarbeta ett förslag till saneringsprogram och själva utarbetandet av förslaget hade lämnats till de sista dagarna av tidsfristen för inlämnande av programförslaget. På så sätt hade det inte funnits tillräckligt med tid för att utarbeta programförslaget eller för förhandlingar med berörda parter på det sätt som lagen och god saneringspraxis förutsätter.

Dessutom ansåg konkursombudsmannen att god saneringspraxis skulle ha förutsatt att utredaren förhandlar med parterna i god tid om grunder för avbrott hen eventuellt har observerat innan förslaget till saneringsprogram ska lämnas in. Eftersom utredaren oväntat hade lämnat in en ansökan om avbrytande av förfarandet på den utsatta dagen för inlämnande av programförslaget, hade andra som hade rätt att göra upp ett programförslag inte haft möjlighet att lägga fram ett eget förslag till saneringsprogram.